Jag tror att jag kommer från en kultur som ligger efter på många, många sätt.
Etiketter och sociala roller är ett av dem.
Jag fick en örfil när jag fick min mens.
Inte för att jag gjort något fel, utan för att det var en "sed".
Det ögonblicket stannade kvar i mig.
När jag hör ordet kvinna är det de här orden som dyker upp i mitt huvud:
Fånge
Överlevare
Offer
Hjälplös
Mamma och pappa samtidigt
Omhändertagande
Alltid närvarande
Sämre betald
En kvinna förväntas arbeta, ta hand om hemmet, uppfostra barnen och ta hand om sin man — allt på en gång.
Ovanpå det uppmanas vi att betala extra "lyx"-skatt på mensskydd.
Men mens är ingen lyx.
Det är inget val.
Det är medicinskt.
I vissa länder beskattas mensskydd i samma kategori som alkohol eller cigaretter. Det säger allt.
Utbildning om mens borde vara gratis.
Mensskydd borde vara gratis.
Det är intressant att vi ställer frågan: Hur känns det att vara kvinna?
För jag tror inte att vi egentligen känner oss som kvinnor.
Det vi känner är de sociala normerna, etiketterna och förväntningarna vi lärt oss att passa in i. Vi lär oss dem så tidigt att vi slutar fråga vad de egentligen betyder — och hur de känns i våra egna liv.
Biologiskt har jag aldrig sett någon verklig skillnad mellan kvinnor och män utöver biologin i sig. Vi är samma art, med samma kamper, som lever i olika sociala system.
Och etiketten kvinna skapar fler svårigheter för de människor som hamnar i den kategorin.
Alla borde få vara sig själva.
Existera utan att pressas in i en mall.
Låt etiketterna kvinna och man stanna hos läkare och vetenskapen — där de är användbara för medicinsk vård och förståelse av den mänskliga kroppen.
För oss andra:
Känn dig själv.
Känn dig stark.
Känn dig i balans.
Känn dig kraftfull.
Känn att du räcker till.
Utforska vem du är.
Respektera dig själv.
Och respektera andra — framför allt de som respekterar dig och människorna runt dem.