 |
| Photo by Sandy Millar on Unsplash |
Familjen vad är den egentligen? Är den ett skydd, en plats att höra till, eller kan den ibland kännas som en bur som begränsar vem vi får vara?
Jag har ofta ställt mig de här frågorna. För mig har familjen inte alltid handlat om trygghet eller kärlek. Den har också handlat om konflikt, tystnad och ibland djup smärta.
Precis som många andra har jag sett vad som händer när oenigheter inom en familj svämmar över till platser dit ingen vill familjedomstolen. Jag skulle inte önska den upplevelsen på min värsta fiende. När tvister blir strider inför advokater och domare vrids sanningen, sidor väljs och det som blir kvar är smärta.
Jag och min bror växte upp med respekt för vår familj. Vi lyssnade, ifrågasatte och utmanade åsikter för att bilda våra egna. Även när vi mötte hat från vissa medlemmar försökte vi svara med respekt och kärlek. Vi överlevde som barn och tonåringar genom att navigera alla måsten, får-inten och börden som tvingades på oss.
Och ändå, när vi växte in i våra sanna jag möttes vi av en mur av avvisande. Från ena sidan av familjen kom ett högljutt nej och en flod av hat allt för att vi vågade vara annorlunda och tala vår sanning. Inte för att skada någon, inte för att bråka, utan helt enkelt för att leva autentiskt och sluta tvinga oss själva in i strider vi aldrig valt.
Så jag frågar:
Behöver vi stanna på platser där vi inte kan andas?
Behöver vi stanna nära människor som inte kan hålla tillbaka sitt ego tillräckligt för att låta oss växa?
Eller kan vi gå därifrån även om det har ett pris för att skydda vår frid och gå vidare?
För mig är svaret tydligt: jag vill leva den tid jag har fullt ut. Livet är inte för evigt, och jag vill inte slösa bort det på strider som inte leder någonstans. Jag önskar inte dem som gjort mig illa något ont. Jag önskar dem helt enkelt sin egen frid medan jag söker min.
En video som talar till den här smärtan
Jag stötte nyligen på en video från The School of Life som resonerade djupt med mig:
Titta här
Filmen utforskar vad det innebär att växa upp utan en stark känsla av själv ofta för att barndomen inte tillät autentiskt uttryck. Istället för att fråga, "Vad tycker jag om?", lärde sig många av oss att fråga, "Vad förväntas jag tycka om?"
Det är det tysta såret som familjedynamik kan lämna efter sig: när barn inte ses, inte tillåts vara sig själva och tvingas in i identiteter som inte passar. Resultatet är vuxna som vandrar genom världen osäkra på vem de verkligen är.
Det träffade mig, för det är vad jag levt. Och det är därför jag känner så starkt för det här: föräldrar, vuxna, omsorgsgivare snälla, studera, reflektera och lär er. Det är kanske det närmaste sättet vi kan hjälpa barn växa upp till bättre, friare vuxna än vi själva fick chansen att bli.
Resurser och vidare utforskande
Om det här inlägget resonerar med dig, här är några material som går djupare in i teman kring familj, barndom och läkedom:
Böcker
The Drama of the Gifted Child av Alice Miller om hur barndomssår formar vuxen identitet.
Adult Children of Emotionally Immature Parents av Lindsay C. Gibson att förstå och läka från svåra familjerelationer.
Families and How to Survive Them av Robin Skynner & John Cleese en blandning av psykologi och humor som utforskar familjesystem.
The Body Keeps the Score av Bessel van der Kolk om traumats påverkan och vägar till läkedom.
Videor och föreläsningar
The School of Life Lacking a Sense of Self (videon som nämnts ovan).
Brené Browns TED Talk: The Power of Vulnerability om autenticitet och kontakt.
Gabor Matés föreläsningar om barndomstrauma och autenticitet.
Artiklar och resurser
The School of Life: Artiklar om relationer och familj
Psychology Today: Insikter om toxiska familjer och strategier för läkedom.
ACA (Adult Children of Alcoholics & Dysfunctional Families): Resurser för läkedom.
Min önskan för alla är enkel: att vi alla hittar frid och balans i Nuet oavsett om det är med vår ursprungsfamilj, eller genom att skapa nya familjer rotade i kärlek, respekt och frihet.
Elli