Varje gang jag kanns att jag tar ett forsta steg for att fa ordning pa mitt liv — for att gora framsteg och antligen borja leva — sa fryser jag. Jag far panik.
Jag borjar leta efter ursakter for att inte fortsatta.
Jag kanns att jag inte ar vard det... eller sa ar jag kanske bara radd for forandring.
Oavsett hur mycket smarta jag kanner over de saker jag inte tycker om i mitt liv — de svarigheter jag skapar for mig sjalv, och de som formats av min omgivning och samhallet — sa ar de bekanta. De ar en del av mig. Jag har vant mig vid dem.
Och det jag inte ar van vid... ar det okanda.
Aven om det som finns dar ute ar bra — aven om jag kunde se framtiden och veta att det skulle bli battre — sa kanns jag fortfarande radd. For det ar inte det jag kanner till.
Det ar inte det jag ar van vid.
Och det gor mig osaker.
Photo by Casey Horner
Vad ar det som hander inuti
Den har frysningen ar inget misslyckande. Det ar en overlevnadsreaktion.
Ditt system forsoker skydda dig — fran overvaldning, fran besvikelse, fran osakerhet.
Men det skyddet haller dig borta fran just det liv du vill leva.
De goda nyheterna ar: du behover inte bryta igenom det.
Du kan ga med det.
En varsam vag framat
Du behover inte gora allt pa en gang.Du behover inte lista ut allt.
Du behover bara ta ett litet steg i taget.
Lagg inte for mycket pa din tallrik. Valj bara en sak att fokusera pa.
Lat dig kanna dig trygg och bekvaem med den lilla nya upplevelsen forst.
Ge det tid innan du lagger till fler uppgifter, losningar eller stora planer.
Lat din kropp och ditt hjarta anpassa sig — sakta, varsamt — tills det nya blir bekant.
Lita pa att framat ar framat, aven om det ar tyst och langsamt.
Vaxande behover inte vara hogljutt. Det behover bara vara bestamt, vanligt och tryggt.
Du ar inte lat eller trasig. Du haller pa att lara dig kanna dig trygg med forandring.
Det ar modigt. Det ar lakedom. Och det racker.
-With Elli-