With Elli

När smärtan blir för stor: Att förstå suicid och hur du kan hjälpa

Sun, 26 Apr 2026 01:37:00 +0200

Foto av Akhil Nath on Unsplash

Om du eller någon du känner befinner sig i akut kris, sök hjälp nu. Se den fullständiga listan med krislinjer längst ner i det här inlägget — för Grekland, Nederländerna, Europa och internationellt.

Suicid är ett av de svåraste ämnena vi kan tala om, men också ett av de viktigaste. Om du läser det här för att du oroar dig för någon du älskar, eller för att du själv kämpar, vill jag att du ska veta: du är inte ensam, och det finns hjälp.

Vårens uppvaknande

Sun, 19 Apr 2026 02:39:00 +0200

Illustration av Pauline Loroy on Unsplash

Dagjämningen, Persefone och orfismen: När den antika världen gav mening åt död och pånyttfödelse

Grekiska påsktraditioner: Magin i Pascha

Sun, 12 Apr 2026 02:36:00 +0200

Illustration av Pink Pink Office on Unsplash

Det finns ett ögonblick på Stilla lördagsnatten, strax före midnatt, då varje grekisk-ortodox kyrka blir fullständigt mörk.

Hundratals människor står axel mot axel med osläckta ljus i händerna och väntar i tystnad. Mörkret är totalt. Spänningen är elektrisk.

Traditionerna som håller oss samman: Vad vi förlorar när vi slutar fira

Sun, 05 Apr 2026 02:40:00 +0200

Jag följer ingen särskild religion, men jag saknar traditioner. Inte teologin — samlingarna. Hur de höll oss samman genom gemensamt firande. Jag saknar hur de fick människor att verkligen se varandra, hur de samlade samhället kring något meningsfullt.

Jag saknar det stora bordet fullt med vänner och familj, överlastade med mat och dryck. Musiken, sången, samtalen som pågick i timmar. Den naturliga rytmen: äta, vila, kaffe, mer samtal, mer mat. Tiden som sträckte ut sig och blev generös istället för knapp.

Att börja om och hitta sin passion

Sun, 29 Mar 2026 19:16:00 +0200

Foto av With Elli

Vad kan jag erbjuda?

Vilken svår fråga.

Hur hittar vi vår passion?

I flera år trodde jag att jag visste. Jag var dansare, konstnär. Jag ville leva i rörelse, uttryck och kreativitet. Men efter en enda kommentar från min pappa — "du måste studera" — slutade jag. Jag pressade mig igenom universitetsstudier, något jag aldrig ville. Det gick inte bra, och jag dansade aldrig igen.

När "snabblärd" känns som press istället för stöd

Sun, 22 Mar 2026 10:45:00 +0100

Nyligen hände något på min holländsklektion som väckte en känsla jag känt hela mitt liv.

Lektionen var helt på holländska. De flesta andra elever kunde redan lite holländska, och jag kände mig efter. Det var svårt att knyta kontakt, svårt att skaffa vänner, och jag kände mig isolerad. Jag förstod delar av det som sades, men jag kunde inte bilda hela meningar, och det gjorde allt tyngre och mer blottställt.

När mina känslor skapar en värld som inte riktigt är verklig

Sun, 15 Mar 2026 02:18:00 +0100

En reflektion om gränser, triggers och att lära sig pausa

Ibland känner jag mig trasig.
Det känns som att världen kommer att attackera mig om och om igen, och att jag alltid måste vara på min vakt.

En av mina största kamper handlar om gränser — särskilt på jobbet. Jag har svårt att skilja professionella roller från familjeroller, framför allt när de rollerna aldrig var tydligt åtskilda från början. Jag försöker. Verkligen. Och jag lyckas. Men det är en ständig övning, inte en destination.

Hur känns det att vara kvinna?

Sun, 08 Mar 2026 12:00:00 +0100

Jag tror att jag kommer från en kultur som ligger efter på många, många sätt.

Etiketter och sociala roller är ett av dem.

Jag fick en örfil när jag fick min mens.
Inte för att jag gjort något fel, utan för att det var en "sed".

Det ögonblicket stannade kvar i mig.

När jag hör ordet kvinna är det de här orden som dyker upp i mitt huvud:

Födelsedagar: Dagen som tar mig tillbaka

Sun, 01 Mar 2026 20:47:00 +0100

Hur jag känner mig på min födelsedag — förr jämfört med nu.

Varför älskade jag överraskningsfester så mycket? För att det var den enda dagen jag hade de föräldrar jag önskade mig. En dag då jag kände närhet till människor, kände att folk brydde sig om mig. Men alltid med en sorgsenhet under ytan: Förtjänar jag att finnas till? Räcker jag till?

Rutin, avslut och flow vid AuDHD: Att hitta balans mellan struktur och frihet

Sun, 22 Feb 2026 14:30:00 +0100

Foto av With Elli

Vi hör ofta att människor på autismspektrumet behöver rutin, förutsägbarhet och struktur för att fungera bra. Men när autism möter ADHD — den unika kombinationen känd som AuDHD — kan dessa behov ibland dra åt helt olika håll.

I det här inlägget utforskar vi varför rutin och avslut betyder så mycket vid autism, hur ADHD komplicerar det, och hur vi kan bygga stödsystem som faktiskt hjälper oss att göra det vi vill varje dag — med mindre stress och mer flow.

Att lära sig stå på egna ben

Sun, 15 Feb 2026 13:00:00 +0100

Det fanns en tid i mitt liv då jag aldrig bodde ensam.

Foto av With Elli

Jag gick från mitt föräldrahem till relationer, vänskaper och kärlekshistorier — alltid med ett försök att höra till någonstans. Jag trodde att vara en del av något betydde att jag var trygg, att jag hade mening. Men sanningen var... jag var rädd för att vara ensam med mig själv.

Trauma och läkning

Sun, 08 Feb 2026 01:30:00 +0100

Foto av With Elli

Ordet "trauma" används ofta för att beskriva smärtsamma upplevelser, men inom psykologin — särskilt i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) — har det en mycket specifik innebörd.
I det sammanhanget syftar trauma på en upplevelse som innebär faktisk eller hotad död, allvarlig skada eller sexuellt våld. Det är kärnan i det som professionella kallar Trauma- och stressrelaterade störningar, som PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) och ASD (Akut stressyndrom).

Bli föräldern åt ditt inre barn

Sun, 01 Feb 2026 16:40:00 +0100

Foto av With Elli

Det finns ett tyst, pågående samtal inom var och en av oss — en inre dialog som formar hur vi tänker, känner och handlar. Oftast sker det utan att vi märker det. Ändå är det just den dialogen — orden vi säger till oss själva, tonen vi använder, trösten eller kritiken vi erbjuder — som bygger vår känslomässiga värld.

Att förstå PMS: min ärliga resa in i något jag aldrig riktigt förstod

Sun, 25 Jan 2026 13:23:00 +0100

Photo by With Elli

Jag skäms lite att erkänna det, men jag är 32 år gammal och har aldrig riktigt förstått vad PMS
är. Jag kände till begreppet förstås — jag har hört folk prata om det hela mitt liv — men jag fattade det aldrig.

Varför vänner spelar roll

Sun, 18 Jan 2026 14:58:00 +0100

Vänner är mer än sällskap i våra liv — de är människorna som går bredvid oss när livet känns tungt och påminner oss om att vi inte behöver bära allt ensamma.

Vänner: hur de stödjer dig och varför du behöver dem

Stress, burnout, trauma och neurodivergenser: att gå tillsammans genom tyngden

Sun, 11 Jan 2026 13:31:00 +0100

Vi bär alla på stress. Vissa dagar är den lätt, andra dagar känns den som en tung sten på bröstet. Men vad händer när tyngden aldrig lättar? När extrem stress stannar kvar för länge börjar den forma vår kropp, vårt sinne och till och med hur vi ser på oss själva.

Masking vid autism: den dolda utmattningen i vardagens kommunikation

Sun, 04 Jan 2026 17:42:00 +0100

För många autistiska personer känns social interaktion som en föreställning — inte för att de är oärliga, utan för att de har fått lära sig att "maska" sina naturliga sätt att vara för att bli accepterade, förstådda eller trygga.

Ett nytt år, med oss

Thu, 01 Jan 2026 12:00:00 +0100

Glad helg från With Elli!

Thu, 25 Dec 2025 17:31:00 +0100

Julens band: kärlek, familj och gemenskap

Sun, 21 Dec 2025 15:09:00 +0100

Photo by Tamta Manjavidze on Unsplash

December är en tid av ljus, sånger och festmåltider — men framför allt en tid av kontakt. Mitt i glittret är det de delade stunderna med vänner, familj och nära som verkligen värmer. Oavsett om vi är nära eller långt borta ligger julens hjärta i våra band med varandra.

Vinterns magi: solståndet, julen och grekiska traditioner

Sun, 14 Dec 2025 14:35:00 +0100

Photo by Theo Crazzolara on Unsplash

När december fördjupas känns världen insvept i ett stilla sken. Ljus flimrar i fönster, lampor glittrar längs mörka gator, och vinterns kalla andetag bjuder oss att stanna upp och blicka inåt. Julen, med sina rika lager av traditioner, är inte bara en hyllning till födelse och förnyelse — den är också en vävning av urgamla ritualer in i våra nutida liv.

Att hitta ljus i den mörkaste månaden

Sun, 07 Dec 2025 12:20:00 +0100

Photo by Erwan Hesry on Unsplash

December är här igen — månaden med ljus, sånger och gemenskap. Ändå väcker julen för många av oss inte bara glädje utan också en våg av vemod. Jag har alltid undrat varför — varför en tid som lovar värme också väcker sorg.

Varför umgänge kan vara utmattande för autistiska personer — och hur vi kan vara mer förstående

Sun, 30 Nov 2025 17:13:00 +0100

Har du någonsin lämnat en social tillställning helt utmattad,

Photo by Karsten Winegeart on Unsplash

trots att du inte "gjort" särskilt mycket?

Eller känt att du var tvungen att sätta på dig en mask för att klara av ett samtal?

Du är inte ensam — och för många autistiska personer är den här upplevelsen inte tillfällig, den är en daglig verklighet.

I det här inlägget vill jag dela vad jag har lärt mig genom egen research, samtal med vänner på spektrumet och mina egna frågor som neurotypisk person som försöker förstå hur det är att leva med Autism Spectrum Disorder (ASD). Jag reflekterar också över hur vi kan skapa mer inkluderande, medkännande utrymmen för alla — oavsett diagnos.

Varför känns umgänge så överväldigande?

1. Miljön är sensoriskt tung

Sociala miljöer är ofta fulla av höga ljud, starkt eller flimrande ljus, bakgrundsbuller, starka dofter och fysisk närhet. För många autistiska personer försvinner inte dessa stimuli i bakgrunden — de är höga och konstanta.

Det kan leda till sensorisk överbelastning, ett tillstånd där hjärnan inte längre kan filtrera eller bearbeta intrycken, vilket utlöser ångest, trötthet eller till och med shutdowns. Något så enkelt som en middag med vänner på ett livligt kafé kan vara känslomässigt och fysiskt utmattande.

2. Social interaktion känns som att spela teater

Många autistiska personer upplever sociala normer som ett manus de aldrig fick — fullt av otydliga förväntningar, outtalade regler, kroppsspråk, ironi, ögonkontakt, småprat och ansiktsuttryck.

Att försöka "agera" neurotypiskt — ett beteende som kallas masking — tar enormt mycket mental energi. Det handlar inte bara om att vara social; det är att prestera, översätta, redigera och analysera, allt på en gång.

3. Att vara sig själv känns inte alltid tryggt

Med tiden kan masking leda till autistisk burnout: ett tillstånd av djup utmattning, känslomässig shutdown och förlorad funktionsförmåga.
Tänk dig att alltid vara "på" i ett sammanhang där ditt naturliga jag inte förstås eller accepteras.

Många autistiska personer berättar att de undertrycker sina verkliga reaktioner för att passa in — undviker stimming, döljer obehag, tonar ner sin överväldigande. Det är inte bara tröttsamt — det tömmer en.

Vad kan vi göra för att vara mer omtänksamma?

Om du är som jag — någon utan autism som vill vara mer närvarande och medveten — så här är vad jag har lärt mig hittills:

Respektera kommunikationsskillnader

Alla uttrycker sig inte på samma sätt. Anta inte att någon är distanserad, oförskämd eller ointresserad bara för att de är tysta, behöver mer tid eller undviker ögonkontakt.

Tillåt reträtt utan att döma

Låt folk gå undan. Låt dem gå tidigt. Tvinga inte "bara en timme till" om de ser överväldigade ut. Att respektera gränser är en av de snällaste sakerna vi kan göra.

Skam inte stimming

Att pilla, vandra, vagga eller knacka är sätt att självreglera. Det är inte "konstigt" — det är nödvändigt och hälsosamt. Om någon stimmar, låt dem vara. Stirra inte. Rätta inte.

Fråga istället för att anta

Enkla, respektfulla frågor kan göra stor skillnad:

"Skulle du föredra att skriva istället för att ringa?"
"Vill du att vi ses på ett lugnare ställe?"
"Skulle det hjälpa att ta en paus?"

Att bli tillfrågad — och trodd — känns som trygghet.

Kom ihåg: flat betyder inte okänslig

Autistiska personer kanske inte visar känslor på det sätt vi förväntar oss, men det betyder inte att de inte känner djupt. En del uttrycker känslor annorlunda — eller bara när de känner sig verkligt trygga.

Ett varsamt ord till dig som känner igen dig men inte har diagnos

Kanske läser du det här och tänker:

"Vänta, det låter som jag..."
"Jag har alltid trott att jag bara var för känslig."
"Jag känner aldrig att jag kan vara mig själv i grupper."

Du behöver ingen diagnos för att hedra dina behov.
Du behöver inte låtsas att du mår bra om umgänge utmattar dig.
Du behöver inte förklara varför du föredrar tystnad, struktur eller ensamhet.

Du får ställa dig frågorna:

Vad får mig att känna mig trygg?
Vad tömmer mig?
Vad vore snällare mot mig just nu?

Ge dig själv tillåtelse att skydda din energi. Du behöver inte passa i någon annans mall för att vara äkta.

Om du är nära någon som verkar obekväm eller överväldigad

Ibland kanske de människor vi älskar — en familjemedlem, en vän, en partner — inte känner sig bekväma med att öppna sig, eller så förstår de kanske inte ens varför de känner sig så överväldigade i sociala situationer. De kanske inte har orden än. Eller så är de helt enkelt trötta på att låtsas.

Det här har jag lärt mig:
Pressa inte. Anta inte. Var bara där.

Om någon du bryr dig om verkar distanserad, överstimulerad eller tillbakadragen:

Fråga varsamt: "Finns det något jag kan göra för dig just nu?"
Låt dem berätta — eller inte berätta.
Håll dig till nuet. Du behöver inte lösa det eller räkna ut allt.
Oftast räcker din tysta närvaro.

Att bara sitta bredvid dem — i tystnad — kan vara en kraftfull form av stöd.
Du behöver inte prata. Du behöver inte fixa. Du behöver inte göra något.
Att bara finnas där med vänlighet och utan press kan betyda allt.

Att leva med intensitet: om känslomässiga ytterligheter vid BPD

Sun, 23 Nov 2025 20:00:00 +0100

Photo by With Elli

Känslor är en grundläggande del av att vara människa — de formar våra relationer, styr våra beslut och färgar våra upplevelser. Men för en del viskar inte känslorna; de skriker. En av de mest utmanande sidorna av borderline personlighetsstörning (BPD), eller borderline-drag, är intensiteten och de snabba skiftena i känslor.

Vad är autism?

Sun, 16 Nov 2025 18:26:00 +0100

Photo by Peter Burdon on Unsplash

Ett neurotypiskt perspektiv från en nyfiken och omtänksam vän

Jag är inte autistisk. Men jag har dragits starkt till att förstå autism, för människor jag bryr mig om lever med det varje dag. Med tiden växte min nyfikenhet till en känsla av ansvar. Jag ville förstå — inte bara för att "stödja", utan för att verkligen se och respektera deras sätt att vara.

Så jag började ställa frågor.

Frågorna som ledde mig

Det var de här frågorna som först öppnade dörren för mig:

Vad är autism, egentligen?
Vad betyder "spektrum" egentligen?
Varför känner sig autistiska personer så trötta eller överväldigade i sociala situationer?
Vad är masking?
Hur upplever autistiska personer känslor, beröring eller ögonkontakt?
Hur kan jag stödja någon som går igenom autistisk burnout?
Hur skiljer sig kommunikation och sensorisk bearbetning?
Varför är rutiner och förutsägbarhet så viktigt?
Vad är skillnaden mellan autism och ADHD?
Vad är stimming, och varför är det viktigt?

Hur upplever autistiska vuxna relationer och kärlek?
Hur upplever autistiska personer världen?
Varför blir vissa personer överväldigade i situationer som verkar normala för andra?
Vad händer i den autistiska hjärnan vid sensorisk överbelastning eller shutdown?
Hur bearbetar en person med autism sociala regler och känslomässig kontakt?
Hur känns masking, och varför gör man det?
Hur kan jag kommunicera respektfullt och tydligt med någon som upplever världen så annorlunda jämfört med mig?

De här frågorna kom inte ur en lärobok — de kom ur verkliga relationer, verkliga stunder av att inte veta vad jag skulle säga, eller att se någon jag bryr mig om dra sig tillbaka och önska att jag förstod. Separata inlägg för varje fråga kommer att följa. Jag vill ägna tid åt att svara på var och en.

Så, vad är autism?

Autism Spectrum Disorder (ASD) är ett neuro-utvecklingsmässigt tillstånd — vilket innebär att det påverkar hur någons hjärna bearbetar information från tidig ålder. Det är inte en sjukdom eller en psykisk störning. Det är ett annorlunda sätt att uppleva världen. Autism visar sig i kommunikationsstilar, sensorisk bearbetning, känsloreglering och hur någon navigerar social interaktion.

Några vanliga drag inkluderar:

Skillnader i social interaktion och kommunikation:
Autistiska personer kan tycka att småprat är förvirrande, eller tolka saker mer bokstavligt. Ögonkontakt kan kännas obekvämt eller onaturligt. Sociala "regler" kanske inte är uppenbara.
Repetitiva beteenden eller rutiner:
Många autistiska personer förlitar sig på rutiner för att känna sig trygga och reglerade. Förändringar kan skapa ångest, och repetitiva beteenden (som handflaxande, vandrande eller vokala upprepningar) kan hjälpa till att hantera sensorisk input eller känslomässig överväldigande.
Hyper- eller hypokänslighet för sensorisk input:
Höga ljud, starkt ljus, starka dofter, till och med vissa tyger kan kännas outhärdliga — eller i vissa fall inte märkas alls.
Specialintressen eller "djupdykningar":
Autistiska individer har ofta intensiva, fokuserade intressen i ämnen de älskar — oavsett om det är astronomi, tåg, musik eller insekter. Det är inte "besattheter", det är källor till glädje och mening.
Masking:
Många autistiska personer lär sig att dölja eller undertrycka sina naturliga beteenden för att "passa in" i neurotypiska förväntningar. Men masking är utmattande och kan leda till burnout, ångest eller depression.
Shutdowns och meltdowns:
När sensorisk eller känslomässig överbelastning blir för mycket kan kroppen och sinnet svara med en shutdown (tystnad, tillbakadragande, domning) eller en meltdown (intensiv, okontrollerbar känslomässig utlösning).

Det kallas ett spektrum för att det inte finns ett enda sätt autism ser ut eller känns. Varje autistisk person är unik.

Om du vill förstå autism och ADHD på ett djupare plan — oavsett om du är neurodivergent själv eller bryr dig om någon som är det — kan de här videorna, artiklarna och gratiskurserna vara en kraftfull startpunkt. Jag har personligen tittat på och läst allt detta som en del av min lärresa. Berätta gärna vilka som talar mest till dig!

YouTube-videor

Autism & ADHD – Medvetenhet och personliga insikter

Autism and ADHD: What's the Difference? | MedCircle

Autism vs ADHD in Girls | Dr. Tony Attwood

Robert Sapolsky on Autism and Society

Robert Sapolsky: Determined — Free Will and Autism

Robert Sapolsky on the Nature of Autism | Stanford

Robert Sapolsky Full Lecture on Autism and Neurodiversity

Artiklar och webbplatser

Grundläggande kunskap

What Is Autism? | Autism Speaks

Autism Overview | Wikipedia

Autism Spectrum Disorders | NIMH (National Institute of Mental Health)

Gratis onlinekurser

För personlig utveckling eller professionell förståelse

Managing ADHD, Autism, Learning Disabilities & Concussions | Coursera

Understanding Autism Spectrum Disorders (in French) | Coursera

Introduction to Psychology | Yale/Coursera

Dokumentärer och intervjuer

Verkliga berättelser och perspektiv

Inside Our Minds | BBC Series

Att leva och lära om ADHD: ett neurotypiskt perspektiv

Sun, 09 Nov 2025 15:40:00 +0100

Photo by Mockaroon on Unsplash

ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är något jag har lärt mig om genom personer nära mig — vänner, familj, elever och medlemmar i de neurodivergenta grupper jag har mött genom mitt volontärarbete. Jag har inte ADHD själv, men jag har alltid känt ett starkt behov av att förstå det — bortom stereotyperna och ytliga etiketter.

Att leva med borderline-drag: min historia och helhetsbilden

Sun, 02 Nov 2025 14:00:00 +0100

Jag har inte fått diagnosen borderline personlighetsstörning (BPD), men professionella har sagt att jag har drag av BPD. Den skillnaden är viktig. Jag delar det här inte för att uppmuntra självdiagnostisering, utan för att skapa mer medvetenhet, empati och förståelse — både för dem som känner igen sig och för dem som bryr sig om någon med de här mönstren.

Att leva med borderline-drag definierar inte mig, men det har format hur jag förhåller mig till världen, andra och mig själv. Här är en inblick i min personliga upplevelse — tillsammans med en del drag som andra med BPD kan uppleva.

Att leva på gränsen

Sun, 26 Oct 2025 19:06:00 +0100

Photo By With Elli

Mina reflektioner om borderline-drag och känslomässig överlevnad

Jag vill börja med något viktigt:
Jag har inte fått diagnosen borderline personlighetsstörning (BPD).
Men jag har fått veta av professionella att jag har borderline-drag — mönster som speglar en del av den känslomässiga intensiteten, relationskänsligheten och den inre instabiliteten som personer med BPD ofta upplever.

Rummet inuti: Att möta mitt yngre jag med medkänsla

Sun, 19 Oct 2025 13:41:00 +0200

Photo by Steve Johnson on Unsplash

Rummet, muren och samreglerningens dans

Inne i mitt huvud finns ett rum. Det började som en bild i terapi, ett utrymme där mitt yngre jag existerade — isolerad, skrämd. En plats utan dörrar, utan fönster. Bara grå väggar och tystnad.

Hur jag forst motte neurodiversitet

Sun, 12 Oct 2025 13:06:00 +0200

Photo by Peter Burdon on Unsplash

Jag motte inte neurodiversitet i en laarobok eller genom en diagnos. Jag motte det genom manniskor. Genom delade stunder. Genom upplevelser som tyst men kraftfullt forandrade mig.

Jag var ung och nyfiken. Jag trodde att jag var dar for att hjalpa till — stotta med uppgifter, vara talmodig, leka. Men istallet blev jag inbjuden in i en annorlunda rytm av varlden.

Att utforska esoterism, mystiska traditioner och sokandet efter mening

Sun, 05 Oct 2025 18:00:00 +0200

Photo by With Elli

Jag har aldrig riktigt haft en religion. Vid nagot tillfaelle slutade jag tro pa nagot specifikt och lutade mer
mot ett gudlost, deterministiskt tankesatt. Men sanningen ar att jag aldrig riktigt band mig till en tro eller en annan — jag ville inte tillhora en grupp som talar om for dig hur du ska tanka, hur du ska leva, eller hur du ska bygga din moralkod.

Anda, nar jag blir aldre, tycker jag att det ar svarare att ga genom livet utan nagot att halla fast vid. Nagot storre an jag — visare, snallare — en overmansklig narvar som kan erbjuda trost. Sarskilt nar jag tanker pa doden kanner jag en sorts lattnad i att forestalla mig att jag kanske far se de manniskor jag alskar igen. Jag vet att det bara ar en berattelse mitt sinne berattr for att det inte kan forsta tomrummet. Men det hjalper. Det lugnar den del av mig som langtar efter samhoorighet, kontinuitet och frid.

Sa jag borjade dyka ner i de manga olika religiosa och mystiska traditionerna som finns. Jag ar fascinerad av systemen manniskor har skapat — inte bara for tro, utan for lakedom, for att forsta jaget och varlden, och for att hitta mening.

Jag tar inte emot nagot blint. Jag ifragasatter allt. Jag tror att det ar viktigt att tanka sjalv, att reflektera djupt innan vi accepterar nagot i var inre varld. Anda har jag upptackt att utforskandet av esoteriska traditioner kan vara som en form av terapi — rikt, symboliskt och djupt — aven om det ocksa kan vara giftigt eller ohalsosamt nar det foljs utan medvetenhet. Vi behover alltid borja med omsorg om var psykiska och fysiska halsa. Det ar marken vi star pa nar vi forsoker forsta djupare saker.

Det har ar nagra vagar, namn och resurser jag utforskat — kanske hittar du nagot som talar till dig ocksa.

Saga adjoe till nagon jag alskar

Fri, 03 Oct 2025 17:01:00 +0200

Photo by With Elli

Onsdag 1 oktober 2025 — vi foerlorade var familjehund, min brors hund, Hades.

Han var en sann medlem av var familj. Han var som en bror, ett barn, ett ljus och en gladje i vara liv. Vi vet att vi inte var perfekta vardnadshavare. Som de flesta manniskor var vi ibland sjalviska — men vi forsookte, och vi forsoker fortfarande. Jag tror, och jag hoppas, att vi gav honom lycka och ett gott liv.

Familjen: en plats att andas eller en bur att fly ifran?

Sun, 28 Sep 2025 19:00:00 +0200

Photo by Sandy Millar on Unsplash

Familjen — vad ar den egentligen? Ar den ett skydd, en plats att hora till, eller kan den ibland kannas som en bur som begransar vem vi far vara?

Jag har ofta stallt mig de har fragorna. For mig har familjen inte alltid handlat om trygghet eller karlek. Den har ocksa handlat om konflikt, tystnad och ibland djup smarta.

Varfor ar det sa svart att vara snall mot oss sjalva?

Sun, 21 Sep 2025 18:38:00 +0200

Vissa dagar, aven nar vi gor vart basta, kanns det konstigt svart att saga:

"Jag ar stolt over mig sjalv. Jag fortjanar vila. Jag fortjanar nagot gott."

Om du nagon gang kampat med att belona dig sjalv — eller ens bara sitta med din egen insats — sa ar du inte ensam. For manga av oss, sarskilt de som ar djupt empatiska, neurodivergenta eller vaxte upp utan stabilt emotionellt stod, kommer sjalvomhet inte naturligt. Men varfor?

Vad ar det som egentligen hindrar oss fran att vara snalla mot oss sjalva?

1. Lagt sjalvvarde och den inre kritikerns roster

Manga av oss bar pa gamla budskap som:

"Jag far bara vila nar jag gjort tillrackligt."
Eller arre:
"Jag fortjanar inte bra saker."

De har tankarna kommer ofta fran barndomsupplevelser av villkorad karlek eller perfektionistiska miljoer. Med tiden internaliserar vi overtygelsen att gladje, mjukhet och omsorg maste fortjanas — istallet for att helt enkelt vara en del av livet.

2. Perfektionism och skam

Om du vaxte upp med att koppla varde till prestation kan det kanna fel att belona dig sjalv om inte allt gjordes perfekt. Vilket fel som helst — aven ett litet — kan slaa ut hela dagen i ditt huvud.

Skammen viskar:

"Slappna inte av for mycket."
"Du kunde ha gjort battre."

Men perfektionism ar ingen drivkraft. Det ar ofta en skold mot avvisande — och den blockerar gladje.

3. Neurodivergenta tillstand: ADHD, autism eller depression

Ibland ar det inte en tankefraaga — det ar hjarnkemi.
Manniskor med ADHD eller depression upplever ofta svarigheter med beloaningsbearbetning. Det innebar att aven om de genomfor nagot stort registreras inte "kanns-bra"-kanslan pa samma satt som for andra.

Det ar inte latja eller ratta. Det ar en verklig biologisk obalans. Och det ar uttrottande.

4. Hypersjaalvstandighet och omsorgsgivarroller

Manga av oss larde sig mota andras behov, men inte vara egna. Om du alltid har varit den starka, hjalparen, den ansvarsfulla — kan det kanna nastan sjalviskt att vila, fira eller mjukna.

Vi kanske tanker:

"Andra behover mer an jag."
"Jag vilar nar allt ar klart."
Men allt ar aldrig klart.

5. Trauma: nar njutning inte kanns tryggt

For vissa kanns aven gladje frammat — eller till och med farligt. Om ditt nervsystem har laert sig att stillhet innebar hot, eller att beloning foljs av bestraffning, kan sjalvomhet kanna skrammande.

Det tar tid att omleda din kropp till att ta emot.

En trygg plats i solen

Sun, 14 Sep 2025 19:23:00 +0200

— Reflektioner om trygghet, lakedom och droganvandningens langa skugga —

Jag minns en tid nar ljuset kandes annorlunda.
Sattet solen rorude vid min hud — inte bara varmt, utan valkomnande.
Den mjuka varmen fran strandsanden under mina fotter.
Sommarvinden fran havet som strook varsamt mot mitt ansikte.
Det var min trygga plats. Min trygga kansla.

Ibland gar jag tillbaka dit i tankarna.
Ibland onskar jag att jag kunde hjalpa andra hitta sin version av det —
Den platsen dar lakedom blir mojlig.
Den platsen dar svara tankar, kanslor och minnen inte kanns sa hogljudda.
Dar du antligen kanner dig trygg nog att borja.

Vi bar alla pa saker som ar svara att mota. For vissa ar det smarta, trauma eller minnen de inte kan satta ord pa. For andra ar det anger — over val som gjorts, eller vagar som tagits for tidigt.

Och for manga ar de har svara sakerna lindade i substanser — droger, alkohol, flykt.

Droger kan fa oss att kanna saker vi langtar efter:
Samhorighet. Stillhet. Lattnad.
Sarskilt nar vi borjar unga kan de kanna som en genvag till en verklighet som gor mindre ont.

Men nar genvagen blir den enda vagen kan den stjala mer an den ger. Och effekterna... varar ofta livet ut.

Vad ar droganvandning?

Droganvandning syftar pa konsumtion av substanser som forandrar kroppens eller sinnets funktion. Dessa substanser kan vara lagliga (som alkohol, tobak eller receptbelagda mediciner) eller olagliga (som kokain, heroin, LSD osv.).

Droganvandning kan spanna fran:

Experimentellt eller tillfaelligt anvandande (prova en gang eller i sociala sammanhang),
till regelbundet anvandande (frekvent eller vanemassigt),
och i vissa fall utvecklas det till missbruk eller beroende (tvangmassig anvandning trots skadliga konsekvenser).

Gransen mellan anvandning, missbruk och beroende kan bli suddig — sarskilt nar droger anvands for att fly emotionell smarta, trauma eller stress. Paverkan pa fysisk halsa, psykiskt valmaende och socialt liv kan vara betydande, sarskilt vid langvarig anvandning eller tidig exponering.

Vad hander nar droganvandning borjar i ung alder?

Nar nagon borjar anvanda droger inte bara tillfaelligt utan regelbundet och konsekvent under tonaren — medan hjarnan fortfarande utvecklas — kan konsekvenserna vara djupa och langvariga.

Det har handlar inte om experiment. Det handlar om att anvanda substanser for att klara sig, fly eller overleva, ofta utan att inse vilken paverkan det kan ha decennier senare.

Prefrontala cortex — den del av hjarnan som hanterar beslutsfattande, kansloreglering och impulskontroll — kan bli underutvecklad eller stoord.
Hippocampus, avgorrande for inlarning och minne, kan krympa, vilket gor det svarare att bearbeta och behalla ny information.
Regelbunden anvandning okar risken for depression, angestsjukdomar, psykos och langvarigt substansberoende — aven nar personen inte langre aktivt anvander.

Over tid kan dessa forandringar forma hur nagon ser pa sig sjalv, relaterar till andra och navigerar i varlden.
Aven ar in i nykterhet beskriver manga en sorts kognitiv dimma, emotionell flathet eller svarighet att koppla till livet utan substanser.

Vad hander efter decennier av anvandning?

For manniskor som borjade anvanda droger konsekvent i sin ungdom och bar med sig dessa vanor genom stora delar av livet kommer aldrandet med en annan uppsattning utmaningar — fysiskt, emotionellt och socialt.

De kan uppleva snabbare kognitivt forfall, problem med minne, uppmarksamhet eller att bearbeta vardagliga uppgifter.
Kroniska sjukdomar som hjartsjukdom, leverskador och nervsmarta ar vanligare — sarskilt om substanserna var starka eller langvariga (som alkohol, opioider eller stimulantia).
Det finns ofta en djup kansla av anger, eller en emotionell uppgorelse med forlorade ar, skadade relationer eller identiteter formade av beroende.
Medicinsk behandling senare i livet blir mer riskfylld: receptbelagda lakemedel kan farligt samsverka med tidigare eller nuvarande substansanvandning, vilket leder till fall, forvirring eller overdos.
Social isolering ar vanligt. Manga finner sig avskurna fran stodnatverk, motandes stigma eller avfardade som "for langt gagna".

Och anda — stodsystemen som finns for unga manniskor ar saallan tillgangliga for aldre vuxna. Psykisk halsovaerd, beroendebehandling och aterhamtningsutrymmen ignorerar ofta de unika behoven hos manniskor over 50 eller 60 som burit den har historien i decennier.

For dagarna som kanns tunga

Sun, 07 Sep 2025 19:23:00 +0200

Ellis varsamma dagsplan

For dagarna som kanns tunga

Det finns dagar nar allting kanns for mycket. Disken hopar sig, ljuset kanns for starkt, och att bara borsta tanderna kan kanna som att bestiga ett berg.

Det finns ocksa dagar — och jag har en sadan just nu — dar du bara inte orkar med idag. Du vill inte lamma sangen. Du vill att varlden ska stanna for en liten stund sa att du kan andas igen.

Det jag haller pa att lara mig ar det har:
De har dagarna kommer inte fran ingenstans.
Vanligtvis triggar nagot oss emotionellt, aven om det ar osynligt. Och vi stanger av — inte for att vi ar svaga, utan for att var kropp och vart hjarta behover kanna sig trygga igen.

Med hjalp av terapi lar jag mig sakta att leta efter kallan, den lilla gnistan som satter igang avstangningen. Att forsta vad som triggar mig hjalper mig mota mig sjalv med mer omsorg.

Men det finns nagot lika viktigt:
Vad far mig tillbaka?
Vad hjalper mig ta mig ur de har dagarna nar jag borjar maa battre?

Jag forsoker lagga marke till det ocksa — musiken, ljuset, koppen te, det karleksfulla meddelandet, den lilla rutinen.
For om jag kan forsta bade vad som slar ner mig och vad som lyfter mig,
kanske de har svara dagarna inte kanns sa skrammande.
Kanske kan de bli hanterbara. Till och med balanserade.

Jag vaxte inte upp — jag blev gammal

Sun, 31 Aug 2025 19:30:00 +0200

Om lakedom, identitet och att hitta tillbaka till mig sjalv

De senaste tre aren vaxte jag inte bara upp. Photo by Alfonso Scarpa on Unsplash
Jag blev gammal — inte pa det satt kroppen gor, utan i sjalen.

Jag lade hela mig sjalv i lakningen. Jag fokuserade pa min psykiska halsa, skalade bort lager av radsla, skam och overlevnad. Och nagonstaens i det heliga avracklandet hittade jag nagon som verkligen alskade mig. Nagon som sag mig — inte mitt utseende, inte min anstrangning, inte min prestation.

Forlattelse: en vag till lakedom, inte en genvag

Sun, 24 Aug 2025 07:30:00 +0200

Photo by Alex Shute on Unsplash

Vad ar forlattelse?
Forlattelse ar en av de omaste, kraftfullaste och mest missforstadda manskliga upplevelserna. Det handlar inte om att saga "Det ar okej" nar nagot inte var det. Det handlar om att befria dig sjalv fran smartans tyngd sa att den inte definierar ditt liv.

Forlattelse ar det medvetna valet att sluta bara agg, ilska, skuld eller skam — oavsett om det ar mot andra eller dig sjalv. Det ar inte en engangshandling, utan en process som utvecklas i sin egen takt, nar du kanner dig tillrackligt trygg for att borja.

Slidkransen och oskuld: vanliga myter avlivade

Sun, 17 Aug 2025 20:00:00 +0200

Photo by Markus Winkler on Unsplash

Slidkransen och oskuld

Manga manniskor vaxer upp och hor saker om slidkransen och oskuld som inte ar sanna. De har idaerna kan fa manniskor att kanna skam, radsla eller att bli domda. Sa lat oss prata om vad slidkransen verkligen ar — och vad den inte ar.

En berattelse om radsla, ensamhet och havet

Sun, 10 Aug 2025 20:21:00 +0200

Idag kanner jag mig...

Bra. Det ar sommar, och solen hjalper humort. Himlen ar mjuk och oppen over Nederlanderna — inte for varmt, inte for kallt. Tjugofem graders precis-lagom-varme, tillrackligt for att kanna sig levande igen.
Och anda, nar jag ser solen lysa genom fonstren, sitter jag inne, stilla.
Inte for att jag inte vill ga ut...
Utan for att jag inte kan.

Det ar ingenting som haller mig tillbaka — forutom jag sjalv.

Ar jag redo att bli en hunds vardnadshavare?

Sun, 03 Aug 2025 16:57:00 +0200

En hjartlig reflektion om karlek, ansvar och sjalvmedvetenhet

I min familj hade vi alltid hundar. Bade mamma och pappa alskade dem — och mamma alskade aven katter. Jag forestallde mig alltid att jag en dag skulle ha en egen hund, men nar det val hande kom det pa det mest ovanntade sattet.

Ett nytt kapitel: With Elli finns nu pa sociala medier

Sat, 02 Aug 2025 13:20:00 +0200

Photo by Mariia Shalabaieva on Unsplash

Kara lasare,

Den har lilla hornan av internet — With Elli — borjade som en stilla plats att skriva, reflektera och dela mjuka, arliga tankar om livet, lakning och allt daeremellan. Och nu tar jag varsamt steget in i ett nytt kapitel:

Spegelstadiet

Sun, 27 Jul 2025 17:17:00 +0200

Vid nagot tillfalle trottnar du pa att hora hur "fantastisk" du ar —
"Du ar sa begavad!"
"Du ar vacker, men du skulle vara annu snyggare om du gick ner lite i vikt..."
"Om du bara jobbade hardare, sa skulle du kunna gora sa mycket mer."

Sa manga "om du bara var..."
Sa manga regler, sa manga forvantninar, och sa manga riktningar.

Varfor fryser jag nar jag forsoker borja leva mitt liv?

Sun, 20 Jul 2025 15:43:00 +0200

Varje gang jag kanns att jag tar ett forsta steg for att fa ordning pa mitt liv — for att gora framsteg och antligen borja leva — sa fryser jag. Jag far panik.

Aven nar jag forsoker forverkliga de planer och den anstrangning jag redan lagt ner, sa drar jag mig tillbaka.
Jag borjar leta efter ursakter for att inte fortsatta.

Jag ar radd att misslyckas.
Jag kanns att jag inte ar vard det... eller sa ar jag kanske bara radd for forandring.

Nar hemma ar langt bort: hemlangtan, depression och saknaden som aldrig slapper taget

Sun, 13 Jul 2025 15:24:00 +0200

Jag flyttade fran Grekland till Nederlanderna i trettioarsaldern.

"Men Odysseus... satt pa klippan i kval, sorgsen i hjartat,
fallande tarar..."

"Men inget jag vet ar ljuvare an mitt eget land och mina foraldrar,
aven om jag bor i ett rikt hus i ett frammat land..."

Det var inget forhastat beslut — det var genomtankt, hoppfullt, pa manga satt nodvandigt. Men aven nu, ar senare, kanns den har platsen fortfarande inte som hemma. Och saknaden efter min hemstad har inte blivit mildare. Nar man lever med depression ar det som om den saknaden har en mikrofon — allt blir hogre, tyngre och svarare att bara.

Att sörja föräldern du aldrig hade: När verkligheten och fantasin inte möts

Sun, 06 Jul 2025 20:00:00 +0200

Det finns en särskild sorts sorg som inte alltid har ett namn.
Den handlar inte om att förlora någon du älskat.
Den handlar om att sörja någon som aldrig riktigt existerade — föräldern du behövde, men aldrig hade.

För många lever den här sorgen tyst i bakgrunden. Den gömmer sig under vardagens yta, förklädd till ensamhet, förvirring eller en ihållande värk i bröstet. Den dyker upp när du hör andra tala varmt om sina föräldrar, eller när familjecentrerade högtider närmar sig, eller när du står inför viktiga livsbeslut och känner frånvaron av vägledning, beskydd eller villkorslöst stöd.

Varför jag går i terapi

Sun, 29 Jun 2025 20:00:00 +0200

Terapi

Varför behöver jag det?
Har det gjort nytta?
Varför hjälpte det mig?
Varför blir jag ibland trött?
Varför fortsätter jag?

Jag har gått i terapi ett tag nu, och ibland frågar folk: "Hjälper det verkligen?"
Svaret är ja — men inte alltid på högljudda, dramatiska sätt. Ibland hjälper det genom tysta förskjutningar. Genom att känna sig lite lättare. Genom att komma ihåg hur man andas igen.

Så jag ville skriva något enkelt. Lite av min historia, och lite om vad forskningen faktiskt säger om varför terapi fungerar — för mig och för så många andra.

Varför jag behövde terapi

Jag gick inte för att jag höll på att falla sönder. Jag gick för att jag inte ville fortsätta leva i överlevnadsläge. Jag behövde utrymme — tryggt utrymme — att packa upp känslor jag inte förstod, sluta upprepa samma mönster och bara... vara med någon som inte förväntade sig att jag skulle fixa allt.

Har det gjort nytta?

Ja. Inte alltid direkt. Inte i varje session. Men med tiden började saker mjukna.

Jag började prata med mig själv vänligare.
Jag märkte när mitt nervsystem var överbelastat.
Jag lärde mig att sitta med känslor utan att drunkna i dem.

Det gav mig ord. Verktyg. En spegel. Och det spelar roll.

Ibland blir jag trött

Terapi kan vara utmattande.
Vissa dagar tänker jag: "Går jag bara runt i cirklar?"
Vissa dagar vill jag inte känna eller prata längre.

Men sedan förskjuts något litet — en mening som klickar, ett mönster jag lägger märke till, en känsla jag äntligen släpper — och jag minns varför jag fortsätter.

Varför jag fortsätter

För terapi handlar inte om att fixa mig. Det handlar om att möta mig själv med medkänsla.
Jag fortsätter för att jag förtjänar frid, inte bara copingmekanismer.
Jag fortsätter för att det utrymme jag skapar i terapin visar sig i mitt liv — i mina relationer, mina val, mina gränser.

Dans med solen

Sat, 21 Jun 2025 23:34:00 +0200

En sommarsolståndsreflektion om ljus, ritual och tillhörighet i det kosmiska kretsloppet

Idag dröjer solen lite längre kvar.
Skuggorna sträcker sig varsamt.
Och världen surrar i gyllene stillhet.

Sommarsolståndet — årets längsta dag — är en stilla vändpunkt i den stora dansen mellan jord och himmel. Det är när ljuset når sin höjdpunkt innan det börjar den långsamma spiralen inåt. En paus. Ett andetag. En helig utandning.

Kärlek och relationer idag

Sun, 15 Jun 2025 23:34:00 +0200

Inspirerad av en Luben-video: Se här

Mellan dogm, uppror och frånkoppling

Det finns en märklig tomhet som svävar över kärlek och relationer idag. Ett djupt tomrum — mellan de strikta traditionella reglerna som religionen en gång dikterade, det rebelliska utbrottet från den sexuella revolutionen och framväxten av modern psykologi och psykiatri. Någonstans mellan dessa sprickta världar har många av oss vuxit upp vilsna och känslomässigt analfabeter, osäkra på hur vi navigerar kärlek, intimitet eller samhörighet.

Sexualundervisning saknas ofta, eller reduceras till enbart biologi. Det diskuteras sällan om emotionell intelligens, ömsesidig respekt eller hur man bygger trygga, meningsfulla relationer. Resultatet är att vi ärvt skam från föråldrade dogmer, förvirring från moderna förväntningar och inget gemensamt ramverk som hjälper oss förstå vad kärlek ens innebär.

Vi är en generation uppvuxen utan en tydlig "regelbok" — och det syns.

Blandade signaler och osäker mark

Så många människor vill älska och bli älskade på djupet — men vet inte hur.

Andra är rädda för intimitet helt och hållet för att ingen någonsin lärde dem känslomässig trygghet. Resultatet? En kultur av blandade signaler, distans, dejting-trötthet, ghosting, prestation istället för närvaro och tyst ensamhet maskerad av kurerade Instagram-inlägg.

Jag minns hur förvirrande det kändes att dejta i början. Jag förstod inte "spelet." Jag hade ingen aning om hur man flirtar eller uttrycker intresse utan rädsla. Terapi hjälpte mig så mycket — den lärde mig kommunicera, läsa signaler och knyta an till människor jag genuint tyckte om. Jag träffade min partner på Tinder. Vilken konstig, digital slump. Men jag hade tur: jag tillät mig själv och andra chansen att knyta an öppet och ärligt. Tillit var svårt — men nödvändigt.

Som min första terapeut en gång sa: "Kärlek innebär alltid lite risk. Det känns som att hoppa från en byggnad — man vet aldrig riktigt hur man landar." (Såklart, bildligt talat!)

Tänk om kärleken blivit... en simulering?

Efter att ha tittat på Luben-videon nämnde någon namnet Jean Baudrillard — och jag föll ner i ett kaninhål. Hans teori om Simulacra och Simulation fick något att klicka i mig. Plötsligt började allt bli begripligare, på ett annat sätt än tidigare.

Baudrillard menade att vi i det moderna samhället inte längre upplever verkligheten — utan en simulering av den. Vår värld är fylld av tecken och symboler, kopior utan original. Han kallade det hyperverklighet — ett tillstånd där bilden blir mer verklig än det verkliga.

Tänk på hur det relaterar till kärlek:

På dejtingappar svajpar vi genom noggrant kurerade avatarer.
På sociala medier blir vi förälskade i redigerade ögonblicksbilder av andras liv.
Romantiska förväntningar formas mer av Netflix och Instagram än av verklig mänsklig erfarenhet.

I den här hyperverkliga världen blir kärleken en föreställning. Intimitet blir en filtrerad selfie. Sårbarhet redigeras bort. Till och med begär blir en produkt vi marknadsför och konsumerar.

Dagen jag glömde hur man skaffar vänner

Fri, 06 Jun 2025 14:29:00 +0200

Jag minns inte exakt vilken dag jag slutade använda sociala medier. Det känns som många år sedan, kanske till och med före pandemin — men det är svårt att säga säkert. Det jag minns är den långsamma förskjutningen. Jag njöt inte längre av det. Jag började känna att jag levde genom det istället för att faktiskt leva.

Allting började förlora sin smak, sin mening. En solnedgång var inte bara en solnedgång längre — det var ett foto på en tavla som väntade på att bli gillat. Mitt liv höll på att bli något att kurera istället för något att känna.

Till slut förstod jag något enkelt men kraftfullt:
Min profil är inte jag.
Och människor är inte profiler heller.

Vi är alla för komplexa, för motsägelsefulla, för vackert mångfacetterade för att sammanfattas i filtrerade bilder eller korta bildtexter. Och när vi försöker pressa in oss själva i de utrymmena försvinner något — något väsentligt.

Jag ville inte leva så. Och ju längre jag stannade på de plattformarna, desto mer kände jag ångesten krypa in, sakta men säkert. Vid något tillfälle kunde till och med att titta på någon annans sida göra mig obekväm. Så jag lämnade.

Och att lämna gav mig utrymme.

Plötsligt hade jag plats att tänka. Jag började ha djupare samtal med människorna runt mig. Jag blev mer medveten i hur jag sökte information, slutade blint acceptera det algoritmerna matade mig med. Jag började läsa igen — verkligen läsa — och reflektera. Jag började lyssna på världen och mig själv med mer tålamod.

Men medan jag vann all denna inre rikedom förlorade jag också något lika viktigt:
samhörighet.

När jag drog mig tillbaka från onlinevärlden krympte min umgängeskrets. Delvis var det naturligt — livet tar människor i olika riktningar, och många av oss flyttade till olika länder. Men delvis var det mitt eget verk. Jag blev tystare, mer inåtvänd.

Nu är det bara jag och min kärlek som bor i ett nytt land. Jag känner en person här. Och även om jag vuxit på många sätt har jag också blivit rädd. Rädd för att träffa nya människor. Rädd för att inte veta hur.

Ibland känns det som att jag en dag visste hur man skaffar vänner, och nästa dag hade jag bara... glömt.
(Ja, jag vet att det är en metafor — men det känns verkligt.)

Glömskan kom sakta. Jag stängde mig ute gradvis, i läkningens, reflektionens och vilans namn. Och även om jag inte ångrar det alls — jag är tacksam för resan — vaknade jag en dag och insåg att jag inte mindes stegen till samhörighet.

Att träffa människor nu känns som en helt ny upplevelse. Jag håller på att återupptäcka hur man säger hej, hur man håller småprat, hur man läser kroppsspråkets subtila nyanser — särskilt mellan kulturer. Att bo i ett nytt land gör det ännu mer komplext. Det handlar inte bara om orden vi säger, utan om betydelserna under dem som kan kännas annorlunda, översatta inte bara mellan språk utan mellan känslomässiga toner och vanor.

Det är vackert.
Men det är också svårt.

Så här står jag.
Inte längre "social" i konventionell mening.
Mer eftertänksam.
Mer närvarande.
Mer osäker.
Och lärande.

Neurovetenskapen bakom samhörighet

Det visar sig att den här känslan har en grund i neurovetenskap.

Vi är sociala däggdjur. Våra hjärnor utvecklades för att knyta an — bokstavligen. Från födseln är vårt nervsystem beroende av andra för reglering, genom en process som kallas samreglering. Det är en del av polyvagalteorin utvecklad av Dr. Stephen Porges [2], som förklarar hur vagusnerven (en central del av det parasympatiska nervsystemet) hjälper oss att känna oss trygga, sammankopplade eller hotade beroende på sociala signaler.

När vi isolerar oss — oavsett om det är av val, trauma eller livsstil — kan vårt ventrala vagala system (ansvarigt för socialt engagemang) bli underanvänt, vilket gör att samhörighet känns mindre naturlig och mer hotfull med tiden.

Känslomässigt leder detta till det som vissa psykologer beskriver som social atrofi — precis som muskler försvagas utan användning kan våra sociala instinkter kännas "rostiga" när vi varit ensamma för länge [3].

Jag är inte trasig. Jag är bara ur övning.

Kulturell förflyttning och samhörighetens språk

Att bo i ett nytt land lägger till ytterligare ett lager. Jag har lärt mig att samhörighet inte bara handlar om att tala samma språk — det handlar om att förstå de känslomässiga koderna bakom orden. Ögonkontakt, humor, tempo, småprat — allt skiftar mellan kulturer. Det kräver tid, närvaro och tålamod.

Men när du bär på ångest eller social rädsla kan de här små kulturella klyftorna kännas som avgrunder.

Jag har insett att att lära sig knyta an igen är en del av min läkning. Det är inget steg bakåt. Det är en återkomst — till något urgammalt, biologiskt och mänskligt.

Om du känner igen dig...

Om du lämnat sociala medier och funnit dig både friare och ensammare — du är inte ensam.
Om du ägnat tid åt att läka och i processen glömt hur man knyter an — du är inte ensam.
Om du är på en ny plats, osäker på hur du navigerar det känslomässiga "språket" runt dig — du är inte ensam.

Att lära sig knyta an igen är inte svaghet.
Det är tillväxt.

Och om du känner dig rädd eller trött eller klumpig när du börjar om — kom ihåg:
Du börjar inte från noll.
Du börjar från erfarenhet.

Jag vet inte om det här någonsin kommer att vara helt över, eller om dagen kommer då jag känner mindre ångest — när jag klarar att vara bland folk igen, knyta kontakter, ta en fika, gå på fester, skratta och prata med lätthet.
Men jag vet det här:
Jag kommer att fortsätta lära. Jag kommer att fortsätta leva.
Jag kommer att försöka.

Det är vad vi kan göra.
Vi kan möta livet och försöka.

Varför?
Det är en svår fråga. Och tyvärr måste var och en hitta sitt eget svar.
Det finns många anledningar.

Men ibland är försöket anledningen.
Och det räcker.

Grekisk geomytologi: Forntida berättelser skrivna i sten

Wed, 04 Jun 2025 11:44:00 +0200

Geomytologi — studiet av myter som kodar verkliga geologiska händelser — är fullt av under, och Grekland är en av de rikaste källorna. I den antika grekiska kulturen var naturkatastrofer och dramatiska landskap inte bara slumpmässiga naturfenomen — de vävdes in i episka berättelser, gudomliga strider och förvandlingar. De här berättelserna var inte bara vackra — de kan också bevara verkliga minnen av vulkanutbrott, jordbävningar och andra naturhändelser som förts vidare genom generationer. Låt oss utforska några fantastiska grekiska geomyter som fortfarande ekar idag!

Att förstå anknytningsteorin: Varför våra tidiga band spelar roll

Mon, 02 Jun 2025 18:39:00 +0200

Anknytningsteorin är ett av de mest kraftfulla och medkännande ramverken vi har för att förstå mänskliga relationer. Den förklarar varför vi beter oss som vi gör i kärlek, vänskap, konflikt och samhörighet — och hur våra tidiga erfarenheter formar de berättelser vi berättar för oss själva om trygghet, intimitet och värde.

Vad är anknytningsteorin?

Anknytningsteorin utvecklades på 1950-talet av John Bowlby, en brittisk psykoanalytiker djupt influerad av evolutionsbiologi och sitt kliniska arbete med barn. Han föreslog att:

När små misstag känns som stora hot

Fri, 30 May 2025 20:24:00 +0200

Idag hade jag ett sådant ögonblick — en liten miss som spiralerade till något mycket större.

Jag sålde en sak online och satte av misstag för högt pris. En potentiell köpare påpekade det, och misstaget träffade mig hårdare än väntat. Inte på grund av felet i sig, utan på grund av den flodvåg av skam och panik som följde.

Jag märkte hur snabbt jag började be om ursäkt.
Hur djupt orolig jag kände mig.
Hur svårt det var att bara släppa det.

Att leva med tyst sorg

Sun, 25 May 2025 00:11:00 +0200

Min historia med lindrig kronisk depression — och vad som hjälpte

Under lång tid hade jag inget namn för det jag kände.

Det var inte dramatiskt. Jag föll inte ihop offentligt eller skrek i kuddar på natten. Det var tystare än så. En sorts matthet. En dimma jag inte riktigt kunde skaka av mig. Dagar som kändes tunga utan anledning. Morgnar då motivationen var utom räckhåll. Jag log när det behövdes, fungerade tillräckligt bra — men alltid med en subtil ström av sorg som aldrig riktigt försvann.

Varför känns vissa uppgifter så överväldigande?

Wed, 21 May 2025 12:09:00 +0200

Under lång tid kämpade jag med vissa uppgifter — särskilt de som var kopplade till deadlines eller andras förväntningar. Det var inte alltid uppgifterna i sig som var svåra; en del av dem tycker jag faktiskt om när pressen är borta. Men i samma ögonblick som de förväntas av mig — enligt ett schema, med en känsla av brådska eller bedömning — blir de tunga.

Att lära mig välkomna min ilska

Sun, 18 May 2025 19:40:00 +0200

Under större delen av mitt liv kände jag till sorg. Jag kände till rädsla. Jag kände till oro, skuld och den tunga tystnaden av att vara överväldigad. Men ilska? Ilska var något som kändes långt borta, något farligt eller högljutt som tillhörde andra människor. Jag insåg inte att min ilska helt enkelt hade gått under jorden. Att den hade förvandlats till spänningar i axlarna, rädsla för konfrontation, ständigt överanalyserande och stunder av gråt utan att riktigt veta varför.

Saker som bara är logiska i Nederländerna

Fri, 16 May 2025 12:36:00 +0200

1. Cykla i kostym under en storm

Holländare cyklar i alla väder — vind, regn, snö, till och med klädda för jobbet eller i klackar. Det är helt normalt!

2. Separata sopkärl för papper, plast och matavfall... men olika regler i varje stad

Återvinning tas på allvar, men varje gemeente (kommun) har olika färger på kärlen och olika regler.

Förlorade dagar: När sorgen tar över

Thu, 15 May 2025 14:33:00 +0200

Vissa dagar känns som om de bara försvinner i tomhet.

Igår var en sådan dag. Jag kunde inte göra någonting. Jag låg kvar i sängen medan en tung våg av sorg sköljde över mig. Jag hade ingen energi. Det kändes som att jag aldrig skulle ha energi igen. Och det värsta? Tankarna som viskade i mitt huvud: "Du är värdelös för att du inte kan fungera idag."

SHAAG: En ungdomsledd resa inom sexuell hälsa och medvetenhet över könsgränser

Sun, 11 May 2025 21:31:00 +0200

I januari 2019, i hjärtat av Thessaloniki i Grekland, kom en liten grupp vänner — Elli, Sofie och Antony — samman med en stor idé: att skapa ett öppet, inkluderande utrymme där unga människor kunde utforska, ifrågasätta och lära sig om sexualitet i en respektfull och skamfri miljö. Ur den gemensamma visionen föddes SHAAG (Sexual Health Awareness Across Genders).

Från Grekland till Nederländerna: Min resa genom kreativitet, omsorg och nyfikenhet

Thu, 08 May 2025 20:08:00 +0200

Min resa — Från Grekland till "With Elli"

Hej, jag heter Elli. Jag har alltid dragits till mening — i berättelser, i människor och i vardagens tysta detaljer. Min resa började med en enkel fråga: Hur kan livet kännas mjukare, vänligare och mer i balans? Jag har inte alla svar, men jag har lärt mig att nyfikenhet, samhörighet och kreativitet är en vacker plats att börja på.

With Elli — Kreativ, kulturell och digital vägledning för vuxna

Thu, 08 May 2025 19:24:00 +0200

Varsamt stöd | Verkligt lärande | Utan press

Välkommen! Jag heter Elli och jag hjälper vuxna att återknyta kontakten med sin kreativitet, bygga digitalt självförtroende och utforska den grekiska kulturens djup — allt i ett varmt, avslappnat och icke-dömande utrymme.

Oavsett om du känner dig nyfiken, fast, överväldigad eller helt enkelt vill göra något bara för dig, är mina sessioner utformade för att stödja just din resa.

Ansvarsfriskrivning

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Inte professionell radgivning

Innehallet som publiceras pa With Elli (withelli.com) ar skrivet enbart i informativt, reflekterande och personligt delningssyfte.

Jag ar inte legitimerad terapeut, psykolog, psykiater eller medicinsk yrkesperson. Ingenting pa den har bloggen bor tas som professionell psykisk halsovard, medicinsk radgivning eller ersattning for att soka hjalp hos en kvalificerad yrkesperson.

Om du kampar med din psykiska halsa, befinner dig i kris eller hanterar trauma, var vanlig kontakta en legitimerad yrkesperson eller en krisstodtjanst i ditt land.

Datorkunskap — Digital Guide

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Your browser does not support the video tag.

Teknik behöver inte vara skrämmande. Jag skrev den här guiden för alla som vill känna sig tryggare med datorer, smartphones och vardagliga digitala verktyg — i din egen takt, på din egen tid.

Det är den guide jag önskar hade funnits när människorna jag älskar behövde hjälp med den digitala världen — enkel, varm och skriven med tålamod.

Vad som ingår

Att använda internet säkert och med självförtroende
Skapa och förstå e-post
Onlineformulär, lösenord och säkerhet
Komma igång med internetbank och onlineshopping
Organisera filer, foton och appar
Använda Zoom, WhatsApp och andra vardagsverktyg

Hämta den digitala guiden

Datorsessioner

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Vissa saker är lättare att lära sig när någon sitter bredvid dig — tålmodig, lugn och i din takt.

Jag erbjuder privata 1-till-1-sessioner för alla som vill känna sig mer bekväma med teknik. Oavsett om du aldrig har använt en dator förut eller bara behöver hjälp med något specifikt — ingen fråga är för liten och inget tempo för långsamt.

Vad vi kan jobba med tillsammans

Använda dator, surfplatta eller smartphone från grunden
Skapa e-post, appar och konton
Navigera internet på ett säkert sätt
Internetbank, onlineshopping och myndighetstjänster
Videosamtal (Zoom, WhatsApp, FaceTime)
Organisera foton, filer och dokument
Vad du än behöver hjälp med — bara fråga

Hur det fungerar

Privata 1-till-1-sessioner, helt anpassade efter dig
Online (var som helst i världen) eller på plats i Leiden, Nederländerna & Thessaloniki, Grekland
Ta med din egen enhet — laptop, surfplatta eller telefon
Ingen stress, ingen bedömning, ingen brådska

Föredrar du att lära dig i din egen takt först? Jag har också en digital guide som går igenom allt steg för steg.

Empowered Voices

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

En gemenskap av With Elli

Empowered Voices

Dar arliga samtal moter ett tryggt, oppet hjarta.

Online · Varannan vecka · Gratis · Endast vuxna

Sa manga av oss vaxte upp utan arliga samtal om vara kroppar, vara begiar, vara granser eller var identitet. Vi fick tystnad, skam eller halva sanningar — och lamnades att sjalva forsoka lista ut resten.

Empowered Voices finns for att den tystnaden kostar oss nagot. Och for att du fortjanar ett rum dar de har samtalen kan ske oppet, varsamt och utan domande — oavsett var du befinner dig pa vagen.

Flytta till Nederländerna

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Your browser does not support the video tag.

Jag flyttade till Nederländerna utan att veta vad som väntade. Jag fick lista ut allt själv — pappersarbetet, bostadsjakten, sjukvården, de oskrivna reglerna som ingen varnar dig för.

Så jag skrev guiden jag önskar att någon hade gett mig.

Den täcker allt: BSN & DigiD, boende (och hur du undviker bedrägerier), sjukförsäkring, transport, att träffa människor, och alla små saker som gör att livet här faktiskt fungerar. Det är 34 sidor, helt gratis, och skrivet från hjärtat.

Grekland med hela hjartat

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

En resa fore resan

Grekland
med hela hjartat

Historia, kultur & sprakkurser av en grekiska som vet vad guidebockerna utelamnar.

Healing & Growth

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

En utvald samling resurser som genuint har format hur jag forstar mig sjalv, andra och varlden. Varje sektion oppnas nar du klickar pa den — utforska det som talar till dig.

Hjarnans och kroppens vetenskap

Andrew Huberman

Dr Huberman ar neuroforskare vid Stanford och hans YouTube-kanal har genuint forandrat hur jag forstar min egen hjarna. Han bryter ner komplex vetenskap — somn, stress, fokus, dopamin — pa ett satt som kanns starkande snarare an overvaldgande.

Ink & Insight

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Bocker har alltid varit tysta foljeslagare for mig — inte bara nagot att lasa, utan nagot att kanna. Vissa holl mig uppe nar jag foll samman. Andra oppnade fragor jag inte visste att jag bar pa. Det har ar dar jag samlar dem.

Filosofi och etik

Plato — The Republic, Phaedrus, Phaedo, Symposium, Timaeus, The Laws

Aristotle — Nicomachean Ethics, Politics, Poetics, Metaphysics, On the Soul, Rhetoric

Immanuel Kant — Critique of Pure Reason, Critique of Practical Reason, Critique of Judgment, Groundwork for the Metaphysics of Morals, Perpetual Peace

Integritetspolicy

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Senast uppdaterad: 10 april 2026

Denna integritetspolicy beskriver hur With Elli (withelli.com), ett registrerat handelsnamn (KVK: 99812584) som drivs av Elli Z. Georgiadou, samlar in, anvander och skyddar information nar du besoker denna webbplats.

Jag ar engagerad i att skydda din integritet i enlighet med den allmanna dataskyddsforordningen (GDPR), som galler i Nederlanderna och i hela Europeiska unionen.

1. Vem som ansvarar for dina uppgifter

Webbplats: With Elli — withelli.com
Ansvarig: Elli Z. Georgiadou
Handelsnamn: With Elli (KVK: 99812584)
Plats: Leiden, Nederlanderna
Kontakt: Kontaktformular

Kontakt

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Oavsett om du vill dela nagot som ett inlagg fick dig att kanna, stalla en fraga, foresla ett samarbete eller bara saga hej — jag skulle alska att hora fran dig. Jag laser varje meddelande personligen och svarar med omsorg.

Du kan ocksa hitta alla mina kanaler pa Linktree.

Med varme, Elli

Kreativa Workshops

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

With Elli · Creative Art Sessions

Ett mjukt rum
att skapa, kanna & utforska

For vuxna som langtar efter kreativitet som egenvard — ingen erfarenhet kravs, inga regler att folja. Bara du och ett varmt rum att uttrycka dig i.

Om mig

Mon, 01 Jan 0001 00:00:00 +0000

Vem jag ar

Jag heter Elli Georgiadou. Jag ar en grekisk sjal som bor i Leiden, Nederlanderna — en stad jag har lart mig alska for dess kanaler, lugna gator och det satt den ger plats for eftertanke.

With Elli

När smärtan blir för stor: Att förstå suicid och hur du kan hjälpa

Vårens uppvaknande

Dagjämningen, Persefone och orfismen: När den antika världen gav mening åt död och pånyttfödelse

Grekiska påsktraditioner: Magin i Pascha

Traditionerna som håller oss samman: Vad vi förlorar när vi slutar fira

Att börja om och hitta sin passion

När "snabblärd" känns som press istället för stöd

När mina känslor skapar en värld som inte riktigt är verklig

En reflektion om gränser, triggers och att lära sig pausa

Hur känns det att vara kvinna?

Jag tror att jag kommer från en kultur som ligger efter på många, många sätt.

Födelsedagar: Dagen som tar mig tillbaka

Rutin, avslut och flow vid AuDHD: Att hitta balans mellan struktur och frihet

Att lära sig stå på egna ben

Trauma och läkning

Bli föräldern åt ditt inre barn

Att förstå PMS: min ärliga resa in i något jag aldrig riktigt förstod

Varför vänner spelar roll

Vänner: hur de stödjer dig och varför du behöver dem

Stress, burnout, trauma och neurodivergenser: att gå tillsammans genom tyngden

Masking vid autism: den dolda utmattningen i vardagens kommunikation

Ett nytt år, med oss

Glad helg från With Elli!

Julens band: kärlek, familj och gemenskap

Vinterns magi: solståndet, julen och grekiska traditioner

Att hitta ljus i den mörkaste månaden

Varför umgänge kan vara utmattande för autistiska personer — och hur vi kan vara mer förstående

Varför känns umgänge så överväldigande?

1. Miljön är sensoriskt tung

2. Social interaktion känns som att spela teater

3. Att vara sig själv känns inte alltid tryggt

Vad kan vi göra för att vara mer omtänksamma?

Respektera kommunikationsskillnader

Tillåt reträtt utan att döma

Skam inte stimming

Fråga istället för att anta

Kom ihåg: flat betyder inte okänslig

Ett varsamt ord till dig som känner igen dig men inte har diagnos

Om du är nära någon som verkar obekväm eller överväldigad

Att leva med intensitet: om känslomässiga ytterligheter vid BPD

Vad är autism?

Frågorna som ledde mig

Så, vad är autism?

YouTube-videor

Artiklar och webbplatser

Gratis onlinekurser

Dokumentärer och intervjuer

Att leva och lära om ADHD: ett neurotypiskt perspektiv

Att leva med borderline-drag: min historia och helhetsbilden

Att leva på gränsen

Photo By With Elli

Mina reflektioner om borderline-drag och känslomässig överlevnad

Rummet inuti: Att möta mitt yngre jag med medkänsla

Photo by Steve Johnson on Unsplash Rummet, muren och samreglerningens dans

Hur jag forst motte neurodiversitet

Att utforska esoterism, mystiska traditioner och sokandet efter mening

Saga adjoe till nagon jag alskar

Familjen: en plats att andas eller en bur att fly ifran?

Varfor ar det sa svart att vara snall mot oss sjalva?

Vad ar det som egentligen hindrar oss fran att vara snalla mot oss sjalva?

1. Lagt sjalvvarde och den inre kritikerns roster

2. Perfektionism och skam

3. Neurodivergenta tillstand: ADHD, autism eller depression

4. Hypersjaalvstandighet och omsorgsgivarroller

5. Trauma: nar njutning inte kanns tryggt

En trygg plats i solen

— Reflektioner om trygghet, lakedom och droganvandningens langa skugga —

Vad ar droganvandning?

Vad hander nar droganvandning borjar i ung alder?

Vad hander efter decennier av anvandning?

For dagarna som kanns tunga

Ellis varsamma dagsplan

Jag vaxte inte upp — jag blev gammal

Om lakedom, identitet och att hitta tillbaka till mig sjalv

Forlattelse: en vag till lakedom, inte en genvag

Slidkransen och oskuld: vanliga myter avlivade

Photo by Markus Winkler on UnsplashSlidkransen och oskuld

En berattelse om radsla, ensamhet och havet

Ar jag redo att bli en hunds vardnadshavare?

Photo by Steve Johnson on Unsplash

Rummet, muren och samreglerningens dans

Photo by Markus Winkler on Unsplash

Slidkransen och oskuld

Grekland
med hela hjartat

Ett mjukt rum
att skapa, kanna & utforska